OPERERATIONSDAGEN

(I samarbete med Artclinic och Motiva)

Hej alla. Vill börja med att säga tack för allt stöd, all kärlek och all positiv energi ni ger mig. Trots de få som försöker göra mig illa så mår jag super tack vare min familj, min pojkvän, mina vänner och er så tusen tack<3

Igår morse vaknade jag 03.30. Jag kunde inte sova, min nervositet tog över hela mig och jag kände att det är lika bra att gå upp nu och ha god tid på mig sen i bilen. Jag hoppade in och gjorde sista duschen inför operationen och runt 03.30 var jag påväg ut till bilen. Det tar ca 2h från Örebro till Uppsala men för mig tog det mycket längre än så. Det var halt, det var mörkt och jag var trött så jag körde ganska sakta. Ungefär när det är 40 min kvar så hade det hänt en olycka på vägen också så det gjorde att jag precis kom till Art Clinic kl 07.

På kliniken blev jag bemött av två sköterskor som var super goa. Jag fick byta om, väga in mig, dom tog lite tester, gav mig dropp och några piller och sen skulle narkos läkaren komma och prata lite med mig. Innan nakosläkaren kom pratade jag med Anders (min kirurg). Han målade på mina bröst hur han skulle operera, vi diskuterade storlekar (vi hade nämligen några olika storlekar från motiva att bolla med) önskemål osv.. det kändes verkligen tryggt och bra.

Kl 08 var det dags. Narkosläkaren hämtade mig, jag tog på mig en sån där mössa på huvudet, klädde av mig på kroppen, la mig på britsen och sen sövde de mig. Då var jag lite nervös om jag ska vara ärlig. Det var liksom då det slog mig att jag faktiskt låg där själv, naken, skulle sövas och opereras?!! Men som jag väntat och längtat så jag var lycklig men nervös.

Allt gick super bra och det kändes som att det tog 1 SEK från att de sövde mig tills att jag vaknade.

När jag vaknade mådde jag bra. Lite yr och dizzy men inge illamående eller att jag mådde dåligt på något vis. Jag trodde jag skulle vakna upp med världens smärta, få en chock och typ börja gråta men icke! Jag hade endast lite lite ont över brösten, som ett tryck liksom men inte mer än så. Smärtan kom senare.

Jag fick lite piller (oxynorm) som jag inte mådde speciellt bra av utan blev extremt illa månde men no pain och det var ju skönt, dock hatar jag att må illa.

När jag hade piggnat till lite fick jag mackor och nyponsoppa, jag fick all info om hur jag ska göra nu efter operationen och så när jag mådde lite bättre fick jag testa ut en BH som passade mig och sen klä på mig och gå ut för att möta min mamma och syster.

BHn ska jag ha på mig i 3 dagar så på söndag kommer jag få ta av mig den, ta av allt som de lindat mina bröst med och så kommer jag få duscha och se mina bröst för första gången. OMG!!!!! Jag såg lite innan jag fick på mig bh-n och de sitter på plats, nacken känns redan lite mer avbelastad och det känns bara så jäkla bra. Detta är precis efter op. och när jag mådde bättre träffade jag som sagt min mamma och syster. Min syster åkte hem till Örebro medans jag och mamma sov kvar i en väns lägenhet i Uppsala som vi lånade. Jag sov inte så mycket, ca 1h på dagen sen 5h på natten. Kunde inte riktigt sova då man ska sova på ryggen hela tiden och jag sover på sidan/magen! Såhär ser det ut nu när jag ligger ner ialf, weeeei.

Idag vaknade jag kl 06 på morgonen av smärta, inte olidlig smärta men värre än vad det var dagen innan. En sköterska ringde mig på förmiddagen och förklarade att lokalbedövningen hade gått ur därav kände jag mer smärta idag.

Allt har dock gått super bra. Jag kan gå på toa, borsta tänderna, sätta mig upp/ner (ibland behöver jag lite hjälp) men allt funkar som det ska. Runt 11 åkte jag och mamma hem till Örebro och nu ligger jag här i sängen och ska försöka sova lite – ååååh vad jag saknar Stefan!! 🙁 <3 

Xoxo

Posted in: Uncategorized

You might also like

Sponsored - Frossa i lyxiga varumärken, till galen rabatt! Lisa Anckarman - SÅ HÅLLER JAG MIG HÄLSOSAM Sponsored - Dagens mest populära kampanjer Paulina Danielsson - JFR Lisa Anckarman - Burgundy Corset Keela - Tillbaka i Stockholm
  • Isabelle

    Låt inte folk påverka dig, det är inte du som är en dålig människa, det är dom. Det finns folk som lever för att leta fel och trycka ner andra. Det är aldrig okej att folk beter sig på detta sättet! Aldrig! Man kanske ska vara beredd på att folk beter sig så, men man ska aldrig behöva tåla de. Du verkar vara en ärlig och rakt igenom fin person och jag tycker det är otroligt tråkigt att du ska behöva må dåligt för andras illa beteende. Sluta aldrig stå upp för dig själv och vad som är rätt! Det är okej att ha åsikter och det är okej att säga ifrån. Oavsett om du är offentlig! Kramar

    (Läste ditt förra inlägg)

  • Claudia

    Du borde inte tagit bort inlägget:(

  • Ida jonsson

    Skrev precis en kommentar i inlägget du precis tog bort, vet inte om du får det ändå. Men vad jag skrev var att fina fina du, om du känner att vara en offentlig person inte är du. Om du känner att det tar alldeles för mycket på dina krafter, att det är något du inte vill jobba med eller är något du inte mår bra av. Så följ vad du känner. Det enda som räknas är ditt mående, att du ska må bra i vad du gör. Jag kan förstå att det är sjukt påfrestande och jobbigt att behöva ta så mycket skit o ha saker o ting runt om sig precis hela tiden som offentlig. Och ingen ska behöva ta det. Förstår också att det kanske inte ”bara” är att lägga ner med detta, men vill du nåt annat så gör du nåt annat. Följ det som lockar dig. För det är det som ger kraft, energi ger energi. Tror absolut att dina smärtor kan bero på hur du mår i ditt arbete du har just nu, ångest och stress bygger upp fysiska känslor. Då måste du göra annat du mår bra utav för att tränga bort det psykiska onda så att det fysiska onda också går bort. Jag tror på dig och vad du vill göra, som offentlig eller inte. Och bara om du verkligen vill, kommer du nå det mål du har framför dig att jobba med. Livet ger dig inte mer än vad du klarar av som människa, och blir det för tungt att stå själv finns det alltid hjälp att få❤️ Jag mår själv psykiskt dåligt av olika anledningar och kände igen mig i känslorna du beskrev, så vill bara visa stöd. Alla behöver det. Kram på dig Josephine. Du är så mycket starkare än vad du tror.

  • Rebecka

    hur många cc la du in efter lyftet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *