EN SÅN DÄR PISSIG DAG x2

Ni vet när man har en pissig dag (ursäkta ordvalet men ”dålig” dag är fel ord, för mig är det en pissig = skit dålig dag) och man lider bara ut dagen för man vet att ”imorgon blir det bättre”, det hände inte mig och jag har en sån pissig dag idag också vilket gör att jag blir så himla nedstämd, mer än igår.
Det började som sagt igår, jag var bara allmänt nedstämd, hade vaknat på fel sida och tänkte att det skulle bli bättre under dagen men det blev det inte. Jag öppnade min mail och insåg att jag hade sjukt många oläsa samarbetsmail som jag missat så jag blev super stressad för det. Jag tar ibland på mig för mycket jobb för jag tycker det är kul och jag vill göra det men sen står jag där i slutändan och är sönder stressad, får panik, gråter och får ännu mera panik och då kan jag inte göra de jobben jag ska för jag nyss fått en panik attack. Jag menar, jag kan verkligen inte ställa mig och posera framför kameran med kläder/produkter jag ska reklama för eller spela in en YT video när jag nyss legat i min säng och haft panik, det funkar inte för mig och när detta då händer så blir jag ännu mer arg och besviken på mig själv för att jag inte klarar av det jag tagit på mig och så trycker jag ned mig själv.
Det är något jag är expert på, att trycka ner mig själv. SHIT vad jag ser upp till er människor där ute som bara älskar er själva och peppar er själva, jag är så lost i den delen, jag vet liksom inte vad eller hur jag ska göra för att peppa mig själv, älska mig själv och motivera mig själv.

Stefan kom hem med rosor igår. Han visste att jag hade en pissig dag och kom hem och var super gullig. Han är min motivation, det är han som får mina dagar att rulla runt och jag vill inte att det ska vara så. Såklart är jag glad och tacksam för det, och för att jag har honom men jag vill kunna fixa det själv, utan honom. Jag vill liksom inte bli beroende av honom som jag idag är, okej, beroende låter lite fel men beroende av hans närhet och hans pepp för att jag ska må bra i mig själv. Jag vill inte att det ska vara så.

Det är så mycket just nu, mycket jag inte vill skriva ut för jag inte vill öppna mig för mycket och hänga ut mitt liv här på bloggen but let’s just say att det finns många saker jag mår dåligt över just nu och jag vet inte hur jag ska handskas med allt, hur jag ska gå vidare med allt… varför är livet så jäkla jobbigt? Kan det inte bara vara en dans på röda rosor…

Posted in: Uncategorized

You might also like

BYGISELA - LAST DAY: BARCELONA Sponsored - Frossa i lyxiga varumärken, till galen rabatt! Sandra Lindahl - WANTIES Keela - Viva la Juicy - Glace Sponsored - Dagens mest populära kampanjer Lisa Anckarman - THE BLOGGER HAT
  • Linnéa

    Förstår dig till fullo då jag känner exakt samma sak, men har svårt att sätta ord på det. Så tack för du sätter ord på mina känslor! Har exakt likadant när det gäller att man känner sig ”beroende” av partnern, på just det viset du beskriver.. Man vill ju kunna känna sig stark och glad oavsett.

    Massa styrkekramar till dig. Du är inte ensam <3

  • Ella

    Min vän säger till mig att man ska inte säga saker till sig själv som man inte skulle sagt till ett barn. Med andra ord inte säga tex: fy fan vad du är dålig som inte klarar av det. Utan säg det som till ett barn: nu gick det inte idag, nya tag och så provar vi en annan dag.
    Försök att lite varje dag, ändra på hur du pratar med dig själv👊🏻👊🏻

  • Hanna

    För 1,5 år sedan mådde jag också pissigt efter att det hänt en del i mitt liv. Visade det aldrig utåt utan fortsatte jobba men kunde få gråtattacker på toan, hemma och stå länge i duschen och tokböla. Det var som att jag hade hjärtesorg men för mig själv. Min kille var den enda jag visade mig svag för och han fick ställa upp väldigt mycket. Mail på jobbet kunde ta en evighet att svara på för det snurrade bara andra tankar i huvudet. Jag satte mig sedan och skrev ner alla tankar ALLT som i ett brev till mig själv. jag kunde läsa igenom det ibland bara för att slippa tänka det för jag hade redan ”uttalat det”. Det fick mig att inse att jag inte ville ha det så och att jag var tvungen att förändra vissa saker i mitt liv. Stora saker men som i slutändan var för att få mig själv må bra. Tacka nej var något jag blev tvungen att öva på och fortsätta med. Ta bort bördor. Sätta mig själv främst. Alla har vi våra inre demoner vi måste bara finna våra egna sätt att hantera dom. En dans på rosor existerar inte för någon! Hoppas du snart mår bättre men mitt tips är att skriva ner allt till bara dig själv. Jag kan läsa brevet ibland och inse hur långt jag kommit idag och att jag inte vill vara i den ”hjärtesorgen” igen. Sår läker inte men man lär sig leva med dom!

  • Rebecka

    Kram på dig, begåvade och härliga människa! ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *