EN ÅNGEST LADDAD MORGON

Ju mer jag öppnar upp mig för er desto fler kommentarer har jag fått att ni uppskattar det, känner igen er och gillar att jag är äkta och ärlig. Jag älskar era kommentarer! Ni peppar mig, fåt mig att tänka att jag faktiskt gör någonting bra för mina följare och att jag duger som jag är så tack för att ni tar er tiden och skriver till mig <3

Idag, som tidigare skrivet, vaknade jag upp med en stor klump i magen och med så mycket ångest. Jag vet faktiskt varför jag har ångest idag. Det handlar om mina samarbeten jag har, inte alla såklart men ett par stycken. Vissa företag förstår inte vad marknadsföring kostar och jag är så less att behöver ta en fight med företag för att de ska förstå vad ”influensers” är värda idag och att ingen kan köra över mig. Det gör mig ledsen när företag utnyttjar influensers som inte är så kunniga, jag har varit där och har tyckt det varit så jobbigt att prata om pengar och vad jag är ”värd” med mina medier och tycker fortfarande det är jobbigt men detta är ju faktiskt (tro det eller ej) ett riktigt jobb så man måste vara stenhård och kanske hoppa över samarbeten, även fast de är roliga om det inte ger mig det jag vill ha. Vissa samarbeten gör jag dock ”gratis” när jag verkligen verkligen vill ha det som erbjuds och det är oftast dessa företag som inte betalar som också förväntar sig mest (vad jag känner) vilket är super super konstigt.

Jag känner bara att jag försöker och försöker, jag marknadsför och samarbetar på det bästa sätt jag kan även fast jag många gånger mår skit och bara vill skita i allt, men jag måste jobba, så som ni måste jobba. Jag vill sjukskriva mig, även min psykolog har sagt att jag borde göra det men jag kan inte göra det. Delvis kan jag inte sätta mina medier på paus och jag kan inte sjukskriva mig när jag är egen företagare.
Jag är bara less och besviken på att jag som sagt försöker men det tycks inte räcka till och självklart bankar jag på mig själv för det och trycker ner mig själv. + att jag har gått upp så jäkla mycket i vikt. Jag tycker inte det är fel att vara liten, smal, mellan, whatever, det är upp till var och en men jag, min kropp och mitt huvud trivs inte när jag är större än vad jag brukar vara och det är jag nu. Anledningen till varför jag gått upp i vikt är att jag inte kunnat träna pga en speciell anledning som jag kan ta en annan gång + att vårat kök är väldigt försenat så vi bor i en byggarbetsplats där köket inte funkar så vi kan inte laga mat och då äter vi ute hela tiden vilket oftast blir skit mat, tyvärr. Så detta gör mig stressad, mitt jobb, några av mina samarbeten och min kropp.

Sen är jag också arg, alltså jätte arg. Jag är arg på vissa av mina samarbeten, på vissa människor och jag ska vara helt ärlig med er nu. Jag är sämst på att hantera ilska. Jag har alltid varit det och har fått mega utbrott när jag var liten/i tonåren och kan fortfarande få det idag. I latch out och får bara flipp men idag, när jag är 25 år måste jag hantera det, vilket jag inte gjorde förr men jag måste hålla mig lugn och ibland hatar jag det. Jag vill bara få ur mig allt men jag kan inte det, jag måste vara trevlig, professionell och duktig men egentligen vill jag bara skrika hur dumma i huvudet dessa personer är… Någon som känner igen sig eller är jag ensam med mina rage utbrott? (haha)

Jag mår bara piss idag helt enkelt och är på pissigt humör… vad gör ni när ni mår såhär? Egentligen vet jag, man bör träna, äta bra och sålla bort det som är negativt i mitt liv, men det är lättare sagt än gjort.

Love you guys <3

Posted in: Uncategorized

You might also like

Caroline Roxy - Blondie Caroline Roxy - Perfect porridge Alexandra Nilsson - Otursfågeln Alexandra Nilsson - Skisser på in nya träningskollektion!!
  • Cecilia

    Musik! När jag mår riktigt dåligt så lyssnar jag på massa musik, hög volym och efter ett tag börjar jag må bättre igen och kan tänka att oavsett så löser det sig 🌸 Fortsätt med det du gör vännen du är jätteduktig på ditt jobb 🙏🏻💕kramar

  • Linnéa

    Jag brukar försöka intala mig själv de positiva sakerna jag har i livet, trots att man mitt i den negativa stunden kanske ser det mesta som negativt. Jag brukar även mysa med min hund för det finns inget bättre en sprallig, glad vovve, oavsett vilket humör man själv är på. Mer tips har jag inte, då jag själv är extremt dålig på hantering av ångest själv…

    Tycker iallafall om att du skriver om ångesten, på något vänster gör det att man inte känner sig lika ensam i sin egen ångest. Paniken minskar när man vet att det inte bara är en själv.

    Sjukskrivning hade du kanske behövt, men förstår att det blir svårt som egen företagare. Precis som för mig är det svårt att ”sjukskriva” sig från studierna..

    Du är grym! Kram

  • Yasmine

    Hej Josephine!
    Idag vaknade jag med samma sak, ångest. Jag gick till skolan bara för jag vet att jag känner mig bättre när dagen är slut och jag hållit ut min ångest.
    Idag gick det inte, såfort rasten kommer får jag tid till att tänka en massa, alltifrån pressen från skola/jobb, kompisar, hur man ska se ut, men framför allt att jag vill vara tillräcklig. Jag har väldigt lätt för att sätta mig fast vid personer och vill inte känna mig ensam. Men det är just det jag gör när jag har tid över. Men egentligen har jag världens bästa vänner runt omkring mig. Men jag ser bara det negativa, aldrig det positiva.
    Det är många som har en slags ångest, precis som du.
    Man kan inte lotsas för mycket om att allt är bra för tillslut nåt man sin gräns.
    Jag tycker du är en jättebra förebild och har följt dig ett par år nu, blir alltid så glad när jag ser dig, visserligen är det på nätet. Men jag tror jag har fått rätt bild av dig hur du är i verkligheten också!
    Kram fina du och hoppas du kommer må bättre snarast!
    Mvh Yasmine 🌹

  • From a Christian, and a human :)

    Really wish all you girls well! I used to have axiety alot, for several years, sometimes I would not even get out of the bed, felt like something was smashing my whole body, my mind was washed up with some darkness and I felt like I could not see one positive spark, I felt strangled by the air and an awfull disturbing feeling of fear in my body. Im completely fine now. This sounds like Im pretty damn old sice I write it was happening for years, but Im only 27, it just started when I was 18 years old. I remember one time praying to God and crying, feeling like I would die. I was not miserable or anything, I just had been hit by reality, and I didnt know how to handle it, life, people and evrything that comes with it. So one day I prayed really with my last breath, I was so over it all, and I just layed there knowing I wouldnt die that easily, and beeing a Christian I could never lay my hand on me and in any way hurt myself. I remember thinking that I knew this would continue for many more years if I didnt pull myself together, so it was either continue that road of pain or start fighting little by little. So i forbidd myself to think. Period. My thoughts were awfull, so I could not allow myself to think at all. If I would start to do so, I would remind myself to stop and imagine a bright shining light insted, or riding on a horse ( those were two thoughts that I found positive and that would give me calmness) I did this all day, everyday, and for a month. I left all my worries for God to handle, for God only knows I could not bear them any longer, and started dealing with life with fate in God and that he knew the best for me and that I as a humanbeeing had misled myself and would bring myself up again with the fate in God. God will not forsaken anyone who has atleast one drop left of belief in them. So on to how I started to deal with life, and people in it. I knew God didnt want me to be mean and arrogant toward anyone, nor does God encaurage to violence. I realised we were all created by the same God, equal, and we all have free will. Some people choose to misuse it and they find strength and power when they are using THEIR free will to get where they want with you! And that is not right to tolerate that. Not even Jesus (hehe), who was so pure tolarated that, and he spoke against those who were telling wrong to others, because disinformation and lies can do harm, so he knew he needed to stop that! Its like with a bad seed, if you let it spread it will reach far and do alot of damage, but if you stop it right away, you will be able to focuse on all the good seeds and have them spreading insted. And so I started to not tolerate the wrong that was done to me. I would see the wrong, recognize it, and politely tell that its not for me, and explain what I believe is right. You cant controll others and what they will try to put you through, but you can controll yourself, and what you want around yourself and what you will and will not be a part of, and what is right for you. You girls must start loving yourselves for what God created you as! And know that there is a purpose with that! Josephine, appreciate yourself and your limits. Only then others will be forced to do the same! Trust me, they would not come to you asking for a collaboration if you were not important, and your opinion and views were not important. But those same people will try to run you over so that you have to do as they command. Only command we should follow are the one by God, telling to love ourselves, not frear anything, cause the fear is not from God, it is there to disturb us and mislead us from the right path that God has put us on and lead us through. You, my dear, must learn to handle people, of course kindly, but always respect yourself – only then can you also respect others. And always love yourself – only then you can love others! You need to take that choice to either be in pain for many years to come or to start fighting now!! 🤗 wish you all well! My God protect you and love you endlesly! I am sorry if I have in any way disrespected or hurted you with this post! All love :))

  • Evelina

    ❤❤❤ massor av kramar och positiv energi till dig Josephine! Det blir bättre❤

  • Isabelle

    Det är hemskt och oroväckande vanligt i dagens samhälle med stress, utbrändhet och inte minst ångest.

    Rå om dig med människor som ger dig energi och inte tar den.
    Koppla bort sociala medier för en vecka eller två och se vad som händer. Jag tror du skulle mått betydligt mycket bättre utan ständig uppkoppling med krav och ”måsten”.

    Du är talangfull och duktig som utan problem kan få ett jobb som du sedan kan släppa helt när du kommer hem efter en lång dag.

    Jag förstår dig till hundranittio. Jag har själv varit där/ ramlar dit ibland och då har jag inga medier att stimulera såsom du men det räcker att det ibland ska gå över gränsen för vad man orkar och inte och plötsligt ser man den klassiska väggen. Därför är det viktigt att stoppa sig innan det går för långt. För där vill man inte vara, det tar år och dagar att komma loss.

    Så, släpp.allt.nu och fokusera på dig och ditt välmående. 🌟

    Ha det fint!

    / amatör psykolog som förstår vad du går igenom. 😘

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *