Okej babes, idag vaknade jag upp med helt ny energi och jag känner mig friskare. Det finns inget värre än att ligga hemma i soffan utan att kunna göra något. Visst, första dagen är det lite skönt men efter det blir det bara jobbigt.
Idag kommer mina Malmö babes hit. Det är 3 st par men ärligt talat gör det mig absolut ingenting. Dessa par är inte sådana som sitter i knä, hänger på varann och hånglar hela dagarna utan de kan faktiskt umgås som normala människor även fast deras partner är med haha.
Jag fick förresten en fråga på min IG här om dagen när jag gjorde en ”frågegrej” som jag blev lite chockad över och gärna vill skriva lite om. En tjej skrev och frågade mig om jag mår dåligt / är stressad över mitt breakup då jag är så pass gammal då man i min ålder ska stadga sig, skaffa barn, hus osv.
Detta lite typiskt Svenskt faktiskt. I Sverige så är 26 tydligen en ”gammal” ålder där man bör vara förlovad alt. gift, vara husägare, ha Erik på 2 år och Elsa på G i magen samt ett stadigt jobb. I grund och botten ska man ha allt ”figured out” vid denna ålder. Nu syftar jag inte endast på frågan jag fick utan jag har hört många prata om detta på detta sätt.
För mig så är 26 inte en gammal ålder och det är delvis därför jag älskar att vara i USA för där är inte 26 heller någon ålder alls, där känner man sig sååå mycket yngre medans man här i Sverige känner sig som en kärring.
Dock funderar jag på en sak, om jag är fast i ett pissigt förhållande, är det inte bättre att avsluta det då än att fortsätta vara tillsammans, skaffa barn och påbörja ett framtida pissigt liv tillsammans bara för att man ”är i den åldern nu”?
Jag tror det är alldeles för många som fastnar i det bekväma, som inte vågar ta steget att gå isär pga denna anledning, att man börjar ”komma upp i åldern”. Men jag lovar er peeps, ni kommer må way much better om ni väljer att lämna ett dåligt förhållande oavsett hur läskigt det än må vara. Era framtida barn vill inte ha föräldrar som inte mår bra, som inte trivs ihop, som inte är kära och som bara är med varandra ”för att” och ärligt talat, man lever en gång, man har ett liv, så varför inte spendera det på bästa möjliga sätt?
Jag tycker det är lite läskigt att vara ensam, att inte ha allt ”klart” för mig men det är ju också DET som är så himla spännande! Jag har ingen aning om vad som väntar mig, vilka jag kommer träffa, vem jag kommer gifta mig med, om jag kommer gifta mig (såklart jag kommer), vad jag kommer jobba med, vart jag kommer bo och absolut, i ärlighetens namn så är det lite stressande ibland men det är också så jag vill ha det, SPÄNNING och jag lever verkligen efter att det löser sig för det gör det, alltid. Så oroa er inte så mycket och oroa er inte för mig, jag trivs och är så glad att jag kom ut ur ett destruktivt förhållande.

Nu ska jag städa och preppa inför besök! PUSS ÄLSKLINGAR

Posted in: Uncategorized
Kommentarer (8)
  • Linda

    När jag var 23 fick jag mitt första barn jag är 35 år och har 4 barn jag e glad jag skaffade så tidigt för då slipper jag stressen nu att tänka på skaffa barn. Jag vet de flesta i 30 års åldern som inte har barn börjar få panik. Men samtidigt känner jag man ska ha ett sunt förhållande innan man skaffar barn. Sen så är barn ett stort ansvar inte alla klarar av det. Jag tycker absolut inte du ska stressa det kommer när det kommer och kommer det inte så är det inte meningen att man får barn. Jag tycker man ska ha ett tryggt förhållande först och leva livet. Samtidigt kan jag tycka 30 år är en bra ålder att skaffa barn på. Men de flesta av mina vänner fick barn 5 år efter mig. Sen så kan man ju alltid adoptera om man inte hittar mannen i sitt liv om man vill så gärna ha ett barn. Kram ❤️

  • Isabelle

    Håller med om att kommentaren var konstigt men att säga att det är ”typiskt svenskt” är lite konstigt tycker jag. Medelåldern på förstföderskor i Sverige är 29-30 år. I storstäderna (t.ex. Stockholm) ligger siffran ännu högre och medelåldern för förstföderskor är 31-32 år.

    Jag själv är 27 år och ingen av mina kompisar i samma ålder har varken barn eller är förlovade.

  • Annie

    Nej man ska sluta tänka på hur alla andra gör och lever för liv utan köra sitt eget race. Tror många knappt tänker efter själva vad dom vill med sina liv utan följer det som är normen i samhället idag. Om man säger att man inte vill ha barn då blir man också många gånger ifrågasatt. Klokt inlägg av dig och roligt att följa någon som går sin egen väg!💞

  • Emma

    Jag är 31. Inga barn. Just nu singel. Jobbar och reser. Jag känner ingen stress över varken karl eller barn. Det kommer när det kommer, känner mig faktiskt inte redo att sätta någon annan framför det jag själv vill göra. Men blir även jag lite trött på att frågan kommer upp jämt när man träffar gamla släktingar osv. Har tom gått så långt att mamma börjat försvara mig att man faktiskt får leva sitt liv som man vill.

    Men jag typiskt svenskt. Efter en viss ålder då ska man ha partner och barn. Om inte så frågar folk varför. Har man partner men inte bor ihop så frågar folk varför. Flyttar man ihop frågar de när barnet kommer. När man fått första barnet och det närmar sig 1 år frågas det när nästa är planerat. Man blir matt 😀

  • Josefin

    Helt rätt! Jag har precis fyllt 30 och mitt första barn kommer om 6 veckor. Jag var redo för det nu och det känns helt rätt, är glad att jag inte lyssnade på andra och lät mig påverkas att skaffa tidigare. jag och min kille har varit tillsammans sen vi var 18 år gamla! Ingen av oss var redo innan. 26 är ju ingen ålder, herregud haha.

    Nu till något helt annat! Vet ju att du är från Örebro och jag ska dit med några vänner nästa helg och letar efter ett nice spa med relaxavdelning. Kan du rekommendera något???
    Tusen tack på förhand!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *